Små handlingar med stor kärlek – en hyllning till min svärfar
När jag förlorade min svärfar i december förra året så gick mitt hjärta i tusen bitar. Han var inte bara en fantastisk svärfar eller världens bästa farfar till mina barn, han var också en del av vår vardag. Det var så mycket som försvann med honom, små saker som betytt så oerhört mycket i det vardagliga livet. Ilska och frustration väller upp i mig när jag tänker på vad livet gjorde mot oss när det bara ryckte honom ifrån oss, vår finaste Nicke.
När jag tänker på honom så ser jag hans varma leende och känner den stora omsorg han så generöst delade med sig av till alla han kände. Jag ser hur han kommer gående med sina snabba steg, glittrande ögon och utsträckta armar. Alltid på alerten och alltid lika kvick att uttrycka hur glad han var att se en. Alltid redo att göra små handlingar med stor kärlek.
För sådan var han, vår Nicke; så otroligt levnadsglad och omtänksam på ett sätt som satte spår i hjärtat, som små frön av kärlek. Kärleksfrön som han strödde ut genom att vara genuint snäll och hjälpsam. Jag är säker på att dessa frön lever kvar i många människor idag, och får gro och växa till något mycket värdefullt. Handlingar som gjorts i äkta kärlek är aldrig förgäves – de fortsätter påverka och göra gott även om personen som utfört dem inte längre finns bland oss. Genom att påminna oss om hurdan Nicke var, hur han såg på livet och på människor, så kan vi låta hans kärlek och omsorg fortsätta vara en del av våra liv, i vår vardag. Det är en liten tröst, mitt i den stora sorgens famn.
När jag tänker på Nicke så tänker jag också på hans oerhörda stolthet. Inte den typen av stolthet man kan möta hos en medelålders man som är allt för stolt för att visa sig sårbar, utan tvärtom. Han var så stolt över sina nära och kära att han ofta uttryckte sina känslor och visade sin sårbarhet – utan att skämmas det minsta. Det var något av det finaste med honom. Att han kände sådan djup glädje över de han hade omkring sig och inte heller var rädd för att visa det. Det är stort.
Till sist tänker jag på min egen stolthet över att han var just min svärfar, min mans pappa och stora förebild, mina barns farfar och trygga famn där de kände sig sedda och älskade. Hans bortgång är en stor och tung förlust som skaver långt in i själen och jag har insett att livet alltid kommer vara färgat av den stora sorg som drabbade oss när Nicke plötsligt inte gick att nå.
Men jag är också säker på att han finns hos oss även om vi inte kan se, höra eller röra vid honom. Att hans värme och kärlek lyser inom oss för att påminna oss om att ta hand om varandra, vara rädda om de relationer vi har och uppskatta livet här och nu. Sättet Nicke levde på kommer alltid inspirera mig och ge mig kraft att våga känna förundran över det enkla i livet. Hans stora kärlek i de små gesterna kommer alltid påminna mig om hur viktigt det är att göra saker helhjärtat och med glädje. Han kommer alltid vara en stor förebild för mig, min familj och många andra. Det är jag säker på.