Gråvädersmånad
Så kom november, iklädd sin vanliga klädnad – femtio nyanser av grått. I mitt Word-dokument högerklickar jag på ”november” och undersöker dess synonymer; ”gråvädersmånad” står det, och jag instämmer med en suck. Det dunkla mörkret tränger in och överräcker en stor portion trötthet, vilket fyller mig med en hungrande längtan efter ljus, värme och mer energi. Vemodigt, känns det. Som att stå i ett mellanrum utan något definitivt att ta på. Färgsprakande höstdagar ligger bakom och stämningsfulla juldagar framför, november är gråzonen däremellan. Ett utrymme för tristess och en prövning för den mentala hälsan. Jag kommer på mig själv med att tänka tankar jag aldrig skulle tänka en solig dag och påminner mig om att det bara är novembersymtomen som spökar. Inget att undersöka eller fastna i.
Bäst att inte leva allt för mycket i nuet denna månad, om man inte vill ge efter för vemodet, vill säga. Bättre att se framåt, veta att det snart vänder och går mot ljusare tider. Samtidigt vill jag inte se förbi detta mellanrum, låtsas som att det inte existerar. Att slänga fram en julgran och pynta med tomtar bara för att jag inte orkar se verkligheten som den är i denna gråzon, ger mig bara stresspåslag. Nej, november måste helt enkelt få vara som hon är. Som en dyster syster att trösta med värmande ljus, en rykande kopp té, len choklad och en fängslande feelgood-roman. Julen kommer tids nog, tro mig. Jag spar min lilla, lilla energi tills dess, i en för övrigt ganska kravlös gråvädersmånad.